Det har varit tyst här några dagar. Det är för att jag har skämts. Skämts över mitt sockersug. JAg vill inte erkänna för er att jag misslyckats, vill inte ens erkänna det för mig själv. Men så slår det mig att det var ju därför jag startade bloggen. För att ni är precis som jag men att vi alla skäms. Jag hoppas i alla fall att ni är som jag eller åtminstonde inte är sådan som njuter av andras misslyckande, för då är ni på fel plats. 

 

Jag föll alltså igår. Dag 8. Klarade mig ända till eftermiddagen då jag var så trött att jag somnade nästan i soffan till Askungen. Försökte verkligen stå emot men bullarna på bänken blev mitt fall och att jag av en slump hittade godis i skåpet. OCH att jag hade en cheescake i frysen. Så det blev en hel del som slank ner. Men jag är lite glad ändå för jag lyckades stoppa mig. Och slutade äta efter ett tag trots att jag lika gärna kunnat fortsätta. 

 

Så vad har jag lärt mig? Eftermiddagar är svårast och speciellt om jag är ovanligt trött. Hur ska jag då klara mig nästa gång? Sysselsättning. Även om jag är så trött att jag kräks måste jag hitta på något. Att bara sitta i soffan gör att tankarna endast är på socker. Imorse när jag vaknade var min första tanke på gårdagens misslyckande men icke. Jag ska inte skämma mer utan resa mig igen och vara stolt över det faktum att jag inte tryckte i mig mer och att jag faktiskt har modet att dela med mig till er.