Jag är en människa som tycker att den fulaste och sämsta egenskapen en annan människa kan ha är avundsuka. Jag förstår att man kan känna avundsjuka men att låta det komma fram på ett fult sätt kan göra mig fruktansvärt arg. En ilksa som jag är oerhört bra på att gömma undan, såklart, konflikträdd som jag är. Jag blir väldigt sårad när någon i min närhet uttrycker sin avundsjuka genom att pika eller trycka ner mig. Genom att berätta hur "dålig" produkten är eller att denne ALDRIG skulle slänga ut så mycket pengar på något liknande. Vi gör alla våra val. Om dina val resulterar i att ditt liv är på ett speciellt sätt så tänk åp att du själv satt dig där du är idag. Finns det något du kan ändraför att bli mer nöjd med din livssituation? Annars accepterar du den som den är och gör det bästa av det. Istället för att vara aundsjuk inpirera och beröm. Att ge komplimanger är så mycket bättre. 

 

Det finns exempel på gånger då jag inte vågat säga vad jag köpt eller har gjort med risk för att få en syrli kommentar tillbaka. Då ska jag också tillägga att jag inte är någon rik person, så vi har det utrett. Jag förstår inte att någon ger andra dåligt samvete över hur den väljer att leva sitt liv istället för att leva sitt eget och står för sina egan val.....

Sitter och lyssnar på Gyllene tiders nya skiva och får minnen från tider som flytt. 

 

Vem jag var och vem jag blivit. Jag slås också över trots allt hur mycket som är sig likt. Tyvärr mest bara de trpkiga sidorna. De sidor som ger mig ångest och som säger till mig att jag är sämre än alla andra. 

 

Jag kan bli så ruktansvärt arg på mig själv för att jag är lat. Jag kan riktigt förakta mig själv och på en gång går jag till min kropp och kastar skit på den. Jag förstår inte hur jag kan mata den med skit när jag vet vad det gör med min kropp. Jag blir uppriktigt sagt äcklad när jag ser mig i spegeln. Och jag vet att jag inte är tjock. Det är inte där skon klämmer utan det är mer det att huden är så förstörd. Av graviditeter och ungdomens bristningar. Det kan vara svårt föär någom som ser mig med kläder på att fröstå hur jag kan vara så hatisk mot mig själv men ni skulle bara veta. 

 

Jag vet också att varje gång vi talar illa till oss själva växer vår tro på att det är sant. I mitt fall är det ju sant men det är klart att jag inte vill fokusera på det. Jag försöker varje dag att fokusera på andra saker än den egna kroppen. tyvärr är jag innen i en period av sjukdomar vilket gjort att min träning blivit lidande och äcklet mot mig själv växt.

 

Min största önskan när det kommer till mig själv är att jag ska vakna upp utan ångest över kakan jag stoppade i mig igår eller den där extra ostskivan. Jag önksar också att ingen i min närhet drabbas av de här hemska tankarna, Om det är något jag lärt mig under livets gång är det att utmana ångesten. Jag ska aldrig bli slav under den igen. Det är ett som är säkert och därför känner jag mig extra ledsen nu när jag är tillbaka lite grann tänket.

Det har inte blivit så mycket skrivet om träningen här. Det är ju det roligaste jag vet och jag har ju min utmaning för att få se några resultat. Tänkte att ni ska få se hur veckans träning ser ut. Kanske kan ni ta efter?

 

Måndag: 06:00 morgonträning, uppvärmning och sedan fokus axlar bröst. 

Tisdag: Bodypump , eve PW

Onsdag: kvällsträning spinning och core på gym

Torsdag: kvällsträning cirkelpass, 70 min promenad på förmiddagen

Fredag: morgonspinning på gym 06:45

Lördag: cirkelpass på gym 9:30

Söndag:?

 

Denna vecka kommer jag besöka gymmet 3 ggr men det är endast för att jag har fått en prova på vecka. Det måste ju utnyttjas. Morgoneträninen på fredag lyckas jag endast genomföra eftersom jag har min man hemma en stund på förmiddagen just denna fredag.

 

NU KÖR VI!!

Det har varit tyst här några dagar. Det är för att jag har skämts. Skämts över mitt sockersug. JAg vill inte erkänna för er att jag misslyckats, vill inte ens erkänna det för mig själv. Men så slår det mig att det var ju därför jag startade bloggen. För att ni är precis som jag men att vi alla skäms. Jag hoppas i alla fall att ni är som jag eller åtminstonde inte är sådan som njuter av andras misslyckande, för då är ni på fel plats. 

 

Jag föll alltså igår. Dag 8. Klarade mig ända till eftermiddagen då jag var så trött att jag somnade nästan i soffan till Askungen. Försökte verkligen stå emot men bullarna på bänken blev mitt fall och att jag av en slump hittade godis i skåpet. OCH att jag hade en cheescake i frysen. Så det blev en hel del som slank ner. Men jag är lite glad ändå för jag lyckades stoppa mig. Och slutade äta efter ett tag trots att jag lika gärna kunnat fortsätta. 

 

Så vad har jag lärt mig? Eftermiddagar är svårast och speciellt om jag är ovanligt trött. Hur ska jag då klara mig nästa gång? Sysselsättning. Även om jag är så trött att jag kräks måste jag hitta på något. Att bara sitta i soffan gör att tankarna endast är på socker. Imorse när jag vaknade var min första tanke på gårdagens misslyckande men icke. Jag ska inte skämma mer utan resa mig igen och vara stolt över det faktum att jag inte tryckte i mig mer och att jag faktiskt har modet att dela med mig till er. 

Då var vi inne på sjunde dagen. Hur går det för er? Det går okej för mig men jag är så hungrig hela tiden och sugen. Har hållit mig ifrån godis idag som var min deal och lyckades välja endast det fika jag verkligen gillar på dagens dopfika. Dock sitter jag nu och mumsar i mig lite onyttigare kvällsfika. Det går man andra ord inte alls så bra som jag hoppades i morse att det skulle. Också har jag haft en total vilodag idag. Något jag tror min kropp är glad för i och för sig men jag kan inte låta bli att sura över att inte hunnit klämma in träningen. 

 

Imorn är det måndag igen. Morgondagens plan är att äta en bra frukost och sedan fortsätta med bra mat resten av dagens om håller blodsockret på en jämn nivå. Frukost får nog bli omelätt eller gröt. Beroende på vad jag tänk träna. Till kvällen unnar jag mig en proteinbaserad fika framför en bra film hoppas jag.  Hur ser era planer ut för imorgon?

Vi är så fega nuförtiden. Ensamma är vi också i en värld där facebook kontot svämmar över av vänner. Vänner ja. Har vi några att spendera en tråkig dag med? På riktigt alltså? Jag är ju rätt mycket vuxen nu, fru, mamma, hus, bialr och en massa räkningar och ansvar. Vännerna sen förr har blivit både färre men de som finns kvar är bättre. Men de är ju som saft färre. Alla är lika mycker allt annat än bara vän. Tiden räcker helt enkelt inte till. 

 

Själv har jag flyttat, inte från stan men till en annan del. Många av mina vänner lever det liv jag levde innan barn. Inget fel i det men då blir tiden ännu mindre för att ses. Samtidigt flyttade vi till ett ställer där vi inte känner någon. Något som inte stör min man men för mig som går hemma med andra barnen känner jag mig ensam. Helt och hållet ensam emellanåt. Ingen som vill göra mig sällskap på kvällarna när jag tar en promenad och ingen som kan ses bara en timme på en kaffe. Tills för några månades sedan. Jag raggade upp en mamma på dagis helt enkelt. Jag har spanat in henne en tid och förstått att hennes intressen gå i samma linje som mina. Så helt fräckt bad jag om en dejt. En dejt som visade sig mynna ut i så mycket som ibland fem träffar i veckan. Det är så härligt att träffa nya vänner och det kändes så bra i kroppen när jag vågade ta första steget. 

 

Att skaffa nya vänner är oerhört svårt men jag har lovar mig själv att inte alltid vara så kräsen och söka en bästa vän i alla. Jag tar människor för vad de är och njuter av de bitar som passar mig. Precis som jag hoppas att de njuter av mig på det sätt som passar de. 

 

Min önskan till er denna helg och nästkommande vecka är att om ni, precis som jag, känner er ensamma i ert "vuxna nya" liv, våga ta första steget. Kanske är grannen den nya väninnan du söker. 

Fail!

 

Ja så skulle jag kunna se mitt köp av godis idag. 20 dagar utan var det ju och jag är inne på min femte. Jag kände redan igår att det här kommer aldrig att gå. Fika istället för godis? Icke. Vad för fika skulle kunna stilla mitt socker behov? Så nya regler, socker i vilken form jag vill fredag och lördag och söndag okej att fika. Kan det tyckas mycket? Kanske men å andra sidan äter jag alltid 100% bra de andra måltiderna alla dagar, inklusive dessa. Så ikväll ska jag njuta min godispåse tillsamman med en god vän och min man.

 

Jag vill bara säga att jag skulle kunnat stått emot suget men jag är rädd för vad det hade kunnat satt igång hos mig. Segern över att ha klarat kan lätt bytas ut mot tankar som att klarar jag en gång klarar jag alla gåner och i längden är det att balasera på en lina. Livsfarligt för det moster som finns där nere. Faktum kvarstår dock att socker inte gör något gott för kroppen och jag vill inte vara en slav under denna drog. Så jag äter mindre och håller mig helt borta i veckorna! 

 

Klarar jag dessa veckor helt utan socker i veckorna lika bra som denna vecka kommer jag vara så stolt och glad över mig själv. 

För att få resultat av träning måste vi utmana oss själva och gå utanför vår comfort zon. Det gjorde jag i tisdags och än idag har jag ont i mukslerna. Främst i bröst då jag lastade på mer än jag någonson gjort på ett bodypump pass. 

 

Bodypump är ett bra komplement till övrig träning eftersom du får träna styrka, samtidigt som pulsen stiger och fettförbränningen ökar. Dina muskler blir uthålliga och ditt hjärta glad! 

 

I tisdags bjöd jag hit en likasinnande mamma och vi körde BP tillsammans. Efteråt åt vi en god lunch och umgicks innan det var dags att hämta hem våra andra barn. Här har vi ett ypperligt exempel på att få in träning. Varför måste all träning ske ensam eller varför måste alla besök innehålla fika? Varför inte träna tillsammans och samtidigt få kvalitets tid. När du sedan hämtar hem ditt barn från dagis är du klar och du har mer energi än annars!

 

exakt klockan 9:30 startade vi och en timme senare var vi svettiga men glada! Det är så härligt att veta att man ha träning i kroppen och en heö dag att se fram emot. När kvällen kommer behöver man inte dividera med sig själv om man borde eller inte borde träna. Det är klart och tvsoffan är helt klart välkommet då!

 

I jakten på det perfekta substitutet för socker bakar jag chokladbollar för glatta livet. Har hunnit testa en hel del men  idag blev de super goda och jag var så duktig att jag skrev upp allt under tiden jag bakade också. Dessa är oerhört goda! Inget socker och inget vitt mjöl. Istället får du i dig proteiner, nyttiga fetter och bra energi!

 

Det är kvällarna som är de allra värsta . Igår gjorde jag "chokladmousse" på proteinpulver för att minska sötsuget, men vad hjälpte det? Föga. Om ni visste hur svårt det var att stå emot godispåsen och under filmen vi tittade på upptog den stor del av mina tankar. Något var jag tvungen att göra. På bordet ligget chips. Inte helt optimalt men efter några nävar var jag mätt och belåten .Sötsuget borta och betydligt färre kalorier än vad jag hade stoppat i min om jag ätit godis. 

 

Självklart är inte chips bättre än godis MEN hur ofta äter vi endast 1 hg smågodis? Kontra det en tredjedels påse chips. Bättre va?

 

Ett annat sötsugs tips jag har är att vispa grädde med vaniljpulver, steka äpplen med kanel och äta! Mums. Visseligen är grädde kaloritätt men det är inte bantnign det är fråga om utan om att slippa sötsuget!

Allt som oftast har vi massa åsikter och fördomar om andra. Väldigt ofta har vi så mycket åsikter om andras sätt att vara mammor. Det är så viktigt att vara en bättre mamma än alla andra och det ska gänra synas och höras. De mammor som håller en låg profil eller som, hemska tanke, lägger tid på sig sjäv, eller tränar, kan ju absolut inte vara bra mammor. Tänk all den tid de kunde varit tillsammans med sina barn. 

 

Förvisso. Tid tar det. Vad kan det ta, 1 timme, 2 timmar att träna? Spelar det någon roll? Jag är så inihelvete trött på allas tyckande och jävla ursäktande. För det är exakt det jag tror det handlar om. Ens egna lathet och att tid tillsammans med barnen är viktigare än träning. Det tror jag inte ett dugg på. Vill ni inte träna. Fine. Det spelar inte mig någon roll men skyll inte på att tiden inte finns! Även om ni jobbar 7-17 finns tid. Kanske inte varje dag eller ens varannan. Men tid finns. Era barn kommer inte dö av att ni kommer hem efter sängdags eller åker iväg när middagen är intagen. Något som också gör mig jävligt förbannad när man pratar bakom någons rygg om att det skulle vara en sämre mamma bara för hon tar sig tid att träna. Det finns absolut inga vetenskapliga bevis på det. Snarare tvätrom. Det finns studier som visar på att människor som tränar bli piggare, gladare och starkare. Alltså betyder det att de som tränar orkar mer med sina barn istället för att bara vara där halvdant och hela tiden längta till sängdags. Även om så inte är fallet så gör det inte er till bättre eller sämre mammor.

 

Sedan när är det så otroligt vitkigt för barn att vara med sina föräldrar 24/7? Jag blir nästan illamående när jag tänker på hur det skryts över att det hämtas så himla tidigt på dagis. Aldrig skulle jag vådga säga att jag ibland, någon gång, låtit mitt barn vra kvar på dagis en extra stund för att ta en promenad eller träna ett pass. Det är som att ta självmord i tisseltassel djungeln. 

 

Jag är fortafarande en människa. En egen person som inte bara kan släppa allt som jag var innan jag blev mamma. Jag har alltid tränat, älskat att röra på mig. Det förändras inte genom att ett barn kommer ur min käraste ägodel. Däremot förändras sättet och tiden jag kan lägga på träning. Jag skulle aldrig någonsin låta mina barn komma i andra hand och låta de sitta i vagn timme ut och timme in. Men att sova i en vagn har vad jag vet aldrig gett några men på barn? Inte heller har det tagit skada av att vara med sin pappa ensam en stund för att jag ska få röra på mig. De klarar sig ju alldeles ypperligt med bara mig hela dagarna. Jag kan också svära på att de aldrig någonsin tagit skada av att se sin mamma träna ett pass och sitta brevid och rita. Och hörrni, de dör inte om du tränar när de sover. 

Så fort man säger att något är förbjudet skapar det såklart ett sug. Så ja jag var sugen igår. Mitt trick är att hela tiden ha något att göra eller att se till att lägga ett mål mat ofta. Igår avslutade jag dagen med kladdkaka. Japp, kalddkaka med hallon och turkisk yoghurt. Aha, hon fikar tänker ni. Japp. Men såklart sockerfritt. Kladdkaka gjord på caseinpulver, ägg och kakao bland annat. Jätte bra kvällsmål eftersom caseinet är ett långsamt protein. Vilket gör att dina musköer får energi natten lång. Med facit i hand gick gårdagen bra! Nyhetens behag för jag väntar mig dagar som är katastrof jobbiga då jag är en riktig slav under godis. 

 

Idag dag 2. efter idag är 10 procent gjort. Min plan idag är att inte äta några snabba kolhydrater till huvudmålen eftersom det skapar ett större sug. Däremot ska jag se till att bli riktigt mätt så att energin är på topp. 

 

JAhapp, godmorgon och nu kör vi!

Okej, klockan är 22 min över 3. Jag är så godissugen men vet att det egentligen är tröttheten som spelar mig ett spratt. Godis skulle nu göra mig för stunden pigg men sedan sju resor tröttare. Lösning, ät inte godis. Lattare sagt är skrivet och gjort. Så för att själv bestämma över mitt humör och mitt socker och godisintag ska jag köra 20 dagar utan godis. Det är till påskafton. Nästintill utan socker med andra. ord. Mitt undantag blir att fika på helgen. Det är allt. Jag gör detta för att se om jag klarar av det. För att sluta bli pigg av socker men också för att få se lite resultat av träningen. Träningen går så bra nu att det vore synd att inte testa och se om godiset är det som gör att de förväntade resultaten uteblir. 

Idag vaknar jag 30 minuter senare än vanligt av att vår lille vill amma lite. Sovmorgon är min första tanke trots att klockan inte ens är 6. -16,5 visar tempen och jag konstaterar att det är rätt härligt att vara mammaledig en dag som denna. I samma stund jag kliver upp från den varma sängen och in på toa förändras sinnesstämmningen och jag får en uns av ångest. Jag borde verkligen inte ätit de där sista kexchokladen på kvällen till gårdagens förövrigt makabra Kalla fakta. Jävligt onödigt! Drar upp tröjan och möts av vad som för mig är en extra tjock mage. Ska jag väga mig? Ena djävulen säger ja, den andra ängeln som fortfarande efter 4 år är på upplärnign säger NEJ, du ska INTE väga den. Jag väljer trots allt, mot bättre vetande, att lyssna på den röda och ställer mig på vågen, 65,1 kg. Alltså 2 kg mer än sist. Jag säger till mig själv att du har inte varit på toa, du drack massa vatten igår och kolhydrater suger åt sig vätska. Hela försvarsmekanismen sätts in men ändå. Jag känner mig tjock mot bättre vetande. Det är nu jag måste göra ett aktivt val. Gräva ner mig, banta idag och må dåligt. Eller, skaka av mig känslan, äta en god frukost och omfokusera. Jag väljer det sista. Äter en näringsrik och god frukost, lagar lika bra och god frukost till mina barn och njuter av att vara en frisk mamma. 

 

Det är jag idag. Frisk, glad och jäkligt bra på alla sätt och vis men jag skulle ljuga om jag sa att alla dagar är lätta och att jag inte längre är slav under vågens lag. Jag vet ALLT om hur kroppen fungerar men på något sätt ibland, emellanåt, gäller det inte mig. Det är som om jag vore undantaget. Där vågen alltid är rättvis och korrekt. 

 

Idag är det 11 mars och från och med idag ska jag vara brutalt ärlig. Mot er och mot mig själv. Det här är ingen sida där allt är rosenskimrande men det är heller inte svart som natten. Det är verkligenheten för mig och för så många andra. Jag vill bjuda på mig själv. Ge tips och inspiraion och låta oss leva ett hälsosamt och sunt liv. Jag provar nya hälsotrender, försöker emellanåt strama till livsstilen och ibland testar jag helt åt andra hållet. Av intresse. Där måste ni tro mig. Jag är visserligen alltid en "nyklter" ätstörd men jag är fortfarande nyfiken på min kropp och skulle aldrig tillåta mig hamna där igen. Allt som händer på den här bloggen är friskt, det kan jag lova er. Och skulle det mot förmodan braka käpp rätt åt helvete är ni de första att få veta!